Alltid har jag andan i halsen när jag kliver in i Karls hall. Den fräna doften av ovädrade rum slår emot mig och jag tänder lampan. Hela lägenheten är nedsläckt och tyst tills jag slår igen dörren och hör "Ja, hallå! Vem där?"

Tänder ljuset i köket. Tänder bordslampan i rummet där en liten gubbe ligger och kurrar i en hög med filtar och lakan.

- "Hej på dej, du! Hur är det?"

- "Ah, det är som vanligt. Det händer inget här."

Tömmer hinken. Upptäcker suspekta bruna märken lite här och där i badrummet och vid närmare koll lite här och var mellan rummet och hallen. Stålsätter mig och hjälper upp honom. Sätter Karl på en stol med ett glas mjölk och några chips, medan jag ordnar med lite korv och potatis.

-"Jaha. Vad har du för planer för kvällen, då?" Ropar jag medan jag öppnar sovrumsfönstret för vädring. Drar på mig ett förkläde och handskar, skakar filtar och byter ut lakan. Fort,fort (bara en kvart kvar). Kastar de stinkande lakanen i tvättkorgen.

-"Nej, jag har inga planer, sörru. Jag sitter väl ensam som vanligt."

Jag lyssnar med ett halvt öra, är redan i full färd med att torka toastolen, väggarna, dörrkarmar. Hör hur det kokar i köket, det börjar koka över. Drar av mig handskarna och förklädet och springer in i köket.

-"Ojdå... Men, vi kom ju överens om att du ska slå på TV:n och se om det finns något att kika på? Jag såg att det skulle vara ett program om fiske ikväll?"

-"Nej, sörru det är ingen mening med det... Vet du... Vet du förresten om någon trevlig dam som skulle kunna tänka sig lite sällskap?"

Jag blir full i skratt. Häller av vattnet och drar upp värmen på stekpannan.

-"Nämen, Kalle! Söker du fru?"

-"Ja... det vore roligt med lite sällskap, vet du."

Karl sitter ensam hela dagarna. På vintern vägrar han av sparsamhet att ha tänt på kvällarna, så han sitter ensam här i mörkret. Och drömmer om en fru, förstår jag nu. Hela hans hem bär spår av ett tidigare samliv. Men han talar aldrig om det andra namnet på brevinkastet. Kanske har han glömt att det sitter kvar.

-"Snart är det vår, Kalle. Då lovar jag att vi går ut och letar fru." Jag biter mig i tungan. Hur ska jag hinna det? Han har ju så korta pass.

-"Säger du det?"

-"Ja, visst. Det grejar vi. Men då får du lova att träna lite härhemma, så att du orkar gå ut med mig." Hör jag mig säga.

-"Då säger vi det. Vi får hoppas att tiden går fort."

-"Ja, det får vi."

Jag ställer fram korven och potatisen med en smörklick på och lite senap till.

-"Sådär, Kalle. Sköt om dig. Vi ses imorgon. Det ligger nya kläder på sängen. Jag låser"

Springer iväg. Är redan tio minuter försenad.

 

Tant Tagg

10 februari 2008 12:13

Det här är en fin berättelse, men det är också en inlaga i hur det är ställt med välfärden. En berättelse blir adrig fin och bra om det inte finns en udd i den, en underton eller ett frö som får en att tänka själv.
Det är mycket man får uppleva när man jobbar i hemtjänsten!

http://www.tanttagg.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ingmar Bergman hade inte hemtjänst, utan en hushållerska. " Vid två tillfällen sa Bergman till mig att han var säker på att jag skulle skriva en bok om min tid hos honom. "Men eftersom du inte kan skriva", sa han, " så får du skaffa dig en jävligt br...

Så länge sedan jag satte mig ner och skrev sist. Och mycket har hänt. Lova avled kvällen till dagen då hon fick veta att hon skulle in på ett hem. Fylla 100 hemma var vad hon tänkt sig. När jag kikar upp mot hennes fönster är det alltid vinter, och a...

Ibland händer det. Att Agnes ser på mig och minns fotot hon lovat att visa ett par dagar tidigare. Eller att Karin har tagit sig ut på torget och in till PRO:s årsmöte där hon skaffar sig nya vänner. Det händer också, när man minst anar det, att Lenn...

Gammal och gay är ett toppfint program, som jag tycker att många bör lyssna till. Om ni inte brukar lyssna på P1, så kan ni göra det på nätet, eller tanka hem:   http://www.sr.se/Podradio/xml/p1_tendens.xml   Bakom programmet står Emma Janke och Siri...

För ett gäng dagar sedan kom "Feministbrev nummer 43" från F!:s talperson Gudrun Schyman. Det handlar om hennes 93-åriga mamma. Det är ett fint skrivet brev, tycker jag, som ni kan ta del av på:   http://www.feministisktinitiativ.se/artiklar.php?show...