Klockan åtta i morse ringde Maria ner tre grannar. Illa klädd gick hon över trädgården och cykelvägen och knackade ihärdigt på deras ytterdörrar. Hon bad dem skriva på ett skrynkligt dokument med anteckningar och överstrykningar i rödpenna - hennes testamente.

Då vi ett par timmar senare kommer för att ge henne kaffe och önska ett gott nytt år sitter hon utslagen i sin oklanderligt rena, blårandiga soffa. Maria är nu övertygad om att hennes hjärta kan stanna när som helst och hon försöker förtvivlat att komma på vem som skulle kunna hjälpa henne att vittna om de ändringar hon gjort i sitt testamente. Grannarna var inte så samarbetsvilliga.

-"Du blir hundra år, Maria! Vi lovar. Det är inte långt kvar och - det är ju ett nytt år."

Men hon missar den glada undertonen helt och hållet. Hör bara orden.

-"Ett nytt år. Det är inte långt kvar och snart stannar mitt hjärta."