Hemma sjuk. Vattnar mina orkidéer och kommer på mig själv med att vrida händerna när jag kikar ut i det ruggiga vädret.

Det dåliga samvetet gnager. Vilken stackare fick hoppa in i sista sekund? Och Maj, som jag ju lovat att hjälpa med hallmattan... Fick Stina rätt kaffebröd? Kanske borde jag skrivit en lapp... men jag visste ju inte att det skulle vara omöjligt att kliva upp idag. Jag försöker intala mig: det skulle ha varit rent oansvarigt att gå til jobbet med influensa. Även om risken att jag redan smittat de gamla redan är hög. Försöker tänka att det är bra att vila ordentligt. Kanske är jag bra imorgon. Två Alvedon och ljummet vatten. Lägger mig ner igen med värkande rygg och svidande svalj, tänder sänglampan... nu kan jag läsa färdigt ALLT av Martina Lowden. En rejäl tegelsten, men inte särskilt svårläst. Somnar efter två sidor. Vaknar en timme senare med pulserande huvud och feber. Åh, nej! Klaras tvättid! Ringer jobbet och sluddrar mitt meddelande. Snälla glöm inte att boka, annars står vi där nästa vecka... ta första passet. Öronen susar. Hjärtat klappar. Samvetet gnager. Jag hör min sambos röst: "du är ju värre än en småbarnsförälder. Släpp taget!" Jag skäms.